In love!
My monday, in the window-corner.
It was warm outside this morning, beautiful weather. Monday morning, just a regular Monday, everyone was quiet and tired. Things went on as usual, until after lunch. I was going to my favorite table to pack. The first thing I did was to look up at the window-corner, went on with work for a few seconds and then looked back. Something was wrong; things weren’t like they’re used to be.
He was gone. His friend, or what to call him, where still there, but he wasn’t. It was awkward. It was not hard for me that he was gone; it just wasn’t fun, little disappointing I guess. Probably he had fallen down on the floor, behind the table, but I didn’t bother to look. Because I know that I wouldn’t pick him up, that would just be disgusting. And what would they others say if I would pick him up and put him back at his spot in the window? I will rather think that he had disappeared, just gone.
The worst thing was, I couldn’t get this of my mind, the many times that I had built up a story of his life in my head. I often wonder what he had done, where he have been and how and why he get to the window, how he died there. Because it looked like he was going somewhere right before he died. It quite sounds like he is my friend, but he’s not. You can’t say he was a living creature, not even a thing. But now, as you may have noticed, he became my inspiration to dream away. I haven’t written in a while, he helped me with that today. I’m thankful for that, it was nice of him.
The fellow next to him I didn’t care about at all. I have tried to build up a story for him to, but I always end up thinking of something else. I’m thinking of throwing the ugly little friend away. He’s just lying there on his back, just looking gray and old. He will just bother me. It will be awfully empty in the corner. Just dusty, no flies left.
It isn’t the first time I write about flies. I really consider them as disgusting animals, as I do for every other insect. They’re flying around your head, just being annoying. But still, in some weird way, I enjoy thinking about their lives, when they’re not around (or dead). I don’t want to know if they maybe just life for a few hours, that will ruin the beauty of my thoughts.
The dead fly, a meaningless thing, my inspiration.
Ett smått förvirrande och ganska fucked up inlägg..
Men så kom jag på något mer förvirrande att skriva om, så nu väljer jag det istället -
Har tyckt en längre tid nu att 'lite är bättre än inget alls', även om det innebär lidande av något slag. Jag hade mått bra av det lilla jag skulle få, även om det innebar att jag kom i andra, tredje eller till och med fjärde hand. Eftersom att det lilla jag skulle få gjorde mig lyckligare än någonsin, och det hade det ju varit värt. Ni vet, lycklig som tusan vissa gånger och kanske till och med deprimerad de andra tillfällena. Hellre det än att bara vara 'neutral', eller vad man ska kalla det.
Men för ungefär två dagar sedan slog det mig, tänkte just då skriva: "Förstår inte hur du kan acceptera att jag är så elak och behandlar dig som om du inte betydde någonting." Precis när jag tänkte det för mig själv så insåg jag.. vilken förbannat stor idiot man är! Först låter man sig bli behandlad illa - som säkert de flesta skulle tycka i detta fallet, men som inte jag tycker. I alla fall, sedan så gör man likadant själv, mot någon annan. Helt plötsligt förstod jag vad jag själv hade fått höra, förstod då inte längre hur jag accepterade det. Men fortfarande hade jag accepterat det om jag hade fått chansen till det. Så nu förstår jag varken det ena eller det andra och det gör mig galet irriterad! Här sitter man och klagar på hur dumma i huvudet alla är på sitt eget vis, så är man bland en av de största idioterna. Då slutar man klaga lite faktiskt, men bara lite..
Nu råkade jag helt plötsligt skriva och det jag inte skulle skriva om det jag inte tänkte skriva om. Borde kanske göra det lättare och göra en lista istället - "Saker som gör mig förbannad:". Innan jag böjade skriva detta så hade listan sett ut såhär:
1. Människor, för att dom är totalt körda i huvudet!
Nu ser den ut såhär istället:
1. Jag själv.
2. Människor, för att dom är precis som mig.
I could write a novel about how stupid you are,
just to piss you off.
But I wont have to,
because you're probobly already
pissed off by reading this.
Damn, I'm good..
.....or wait, I'm a freakin' legend!
Frustrerande som tusan..
Kan inte bo i ett hus där jag måste ta en massa mediciner för att slippa dö av allergi så länge till. Kommer inte kunna bo någon annan stans förrän jag får jobb, minimal chans att få ett jobb när jag inte har körkort. Och körkort kommer jag inte kunna ta förrän jag har ett jobb för de tvunget ska envisas med att det ska vara så satans dyrt! Kan heller inte flytta hem (eller var som nu är mitt hem?) än heller för då kommer det bara bli helt fel, katastrof i min hjärna och i mitt hjärta.. Vad är problemet med det? Bara undrar, och blir jävligt förbannad för den delen också.
Om jag nu inte ska tänka på detta så mår jag ju bra.. livet är bra, perfekt.. fast ändå inte gentligen eftersom att jag måste ju tydligen tänka på detta, annars kommer jag bli fattig och djuren kommer att döda mig.
Eller? Fattar ingenting...
Våga ta risker era jävla nötter...
Hoppa för fan, det smäller inte. Inte så länge du landar på något mjukt, som du kommer att göra.. Snälla
Antagligen någonting som ingen kan förstå, men ändå.
Jag bryr mig om andra, väldigt mycket. Men inte för mycket, det får aldrig bli för mycket. Det krossar, då är det du som brinner upp. Du tror att det bränner andra, men det är fel... så fel.
Sometimes you've got to lie to yourself..
But in the fiction of the space between
Sometimes a lie is the best thing..
Lycka <3 och panik..
Känner mig helt dum i huvudet, måste strunta i allt man känner och bara leva, radera känslor nu, måste verkligen komma ihåg att uppatera raderingen så att man inte får massa känslor, lättare att leva utan, iskall. Dessutom är det roligare. Får ändå bara spel på allt som händer och allt folk gör. Varför är jag den enda i hela världen som är vettig? (enligt mig).. Vill bara flytta någon annan stans, typ Afrika, perfekt!
Life is for living!
Lev för fan! Lämna det förflutna bakom dig och lev i nuet istället.
Life is for living, so why must we wait?
We all need some loving, so why do we hate?
Påsk och förvirrad.
Somewhere in between black and white .
Jävligt jobbigt att dras åt två olika håll.. Blir så förvirrad, vet inte om jag tänker på allt eller om jag tänker på inget, för jag kommer aldrig fram till något vettigt. Önskar att jag bara kunde fly från allt och att någon raderade alla mina minnen så att alla bekymmer bara försvann. Hur jag än vrider och vänder på allt så är det alltid någonting som måste gå åt helvete. Och då menar jag inte att något kommer bli lite sämre utan någonting kommer bli helt förstört. Om en dörr stängs öppnas en annan..? Ja, men jag vill ju gärna veta vilken dörr som öppnas, och om det verkligen är den som är det bästa alternativet. Dessutom, den dörren som stängs brukar oftast låsas också, så det finns ju ingen återvändo. Man kan inte gå tillbaka till det som var om man har lämnat det, det kommer alltid att vara annorlunda, eller försvinna i mörkret. Jag vill inte leva i en bubbla och aldrig titta ut. Men vad som finns utanför längtar jag till, jag hoppas att jag någon gång kommer våga att kliva ur. Eller, jag vet att jag kommer att göra det, men när? Antingen blir det för tidigt eller så kommer det redan att vara för sent. Och när det är för sent, vem orkar då för två?
Komplicerat.
För övrigt så har det varit en jätte härligt helg! :) Varmt och skönt ute! Gått promenad med hundarna, grillat, spelat kubb, och spelat bingo. Och vi får ju för all del inte glömma - tittat på Big brother :P
Längtar..
Bal...
Har hittat balklänningen jag vill ha! jag håller i med att ha en långklänning i alla fall :P Hoppas bara att den finns kvar..
Studentklänning och skor beställda :D
Studentklänningen beställd nu, från Nelly. Får hoppas på att den sitter bra nu också :)
Beställde också dom här underbara skorna :D
Är lite orolig bara att de ska se klumpiga ut, så hoppas jag också att de passar..
Gillar egentligen inte att beställa skor och kläder från internet, då man inte kan prova.
Men se och andra sidan så är det oftast på internet man hittar det man vill ha. Typiskt..
Älskar känslan av att köpa nya kläder och skor! Synd att man inte kan göra det oftare.
Var är alla?
Som att en flytt ska kunna förstöra allting, vänskap som varit stark. Helt plötsligt känner man inte varandra längre, vad är problemet med det? Sviker man alla då eller vad är det? Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker. Har försökt att tänka mig in i situationer själv som de hamnat i, men kan fortfarande inte förstå. Helt plötslig slutar de som skulle vara "bästa vänner" att överhuvudtaget säga hej. Till slut känner man inte varandra längre, det gör mig så knäckt och framför allt förvirrad.
Att gå från att ha vänner på alla håll till att knappt ha någon att kunna prata med är inte enkelt, och det borde inte få vara så. Men vad ska man göra, life's a bitch and then you die.
Jag undrar när jag ska ta tag i allting och faktiskt börja leva det liv jag faktiskt har. Jag är för trött, trött på allting och alla. Människor som inte kan tänka och folk som är allmänt för svåra att förstå sig på, är ingen idé för mig att ens titta åt. Men det verkar ibland som att jag själv är den enda människan jag skulle kunna prata med, jag antar att det är därför folk skriver istället. För det verkar ju inte finnas många vettiga människor som förstår sig på ens tankar, folk tar avstånd när man pratar om sådant som ingen annan vågar prata om och som faktiskt är viktigt.
Var finns dom människorna som jag inte hittar? Eller finns dom inte? Dom fanns en gång..
Glad I'm not like a human being...