carolineawesome

Jag vill skriva något bra, men kan inte få fram ett ord. Kanske för att jag är så säker på att ingen ska förstå, eller bara för att alla mina känslor för tillfället verkar vara bortblåsta? När jag tänker så vet jag inte vad det är jag tänker på, när jag pratar så vet jag inte hur jag egentligen känner om det jag säger. Säger en sak, funderar en stund på om det verkligen är så, då ångrar jag mig, en eller flera gånger. Dessutom säger jag saker som jag inte alls trodde att jag kände. Nu när jag väl tänker på detta så måste jag nästan ångra mig om mina känslor, kanske är de för många, och för olika? Kanske är man inte iskall och hård som en sten... Fast jo, det är jag nog ändå. Det är ju lika bra, vad känar det till att vika sig för allting? Ingenting har jag märkt, eftersom att alla gör det, tycker inte det verkar som en bra idé måste jag säga. Folk är underliga, gör saker svårare än de är, och genom det sårar de sig själv mer än vad de behöver. Det är så onödigt. Jag undrar varför folk vill visa sig svaga, till och med svagare än vad de är.. Överdriver sina känslor bara för att visa "här är jag", allting blir bara fel och snart vet de inte längre var de har sig själva, de kan inte tänka, de kan tro att de känner en sak fastän de känner en helt annan. De drunknar istället i andras känslor, de vill inte känna sina egna. De borde våga titta in i sig själva, våga leta efter vad som är sant. Även om det är jobbigt för stunden så är det alltid det bästa.. Man behöver inte bevisa för folk att man bryr sig så mycket om andra, det blir bara falskt, för så mycket bryr man sig inte. Man måste bry sig om sig själv, varför tycker alla att det är så fel? Även om att bry sig om sig själv för en stund innebär att man får vara ensam, man kommer att känna dig som den enda som finns i världen som inte är omtyckt. Men det är värt det, för sedan blir man så mycket klokare, få känslor som man aldrig känt, som man inte ens kommer att veta vad de betyder. Visa att ni bryr er om er själva istället för att tänka så mycket på andras problem, då blir det i alla fall rätt. Kanske är det också lättare då att känna något nytt, något nytt som är rätt, det du trodde var fel.. Det är rätt, önskar att alla kunde förstå det, men det kommer aldrig att bli så.

Jag bryr mig om andra, väldigt mycket. Men inte för mycket, det får aldrig bli för mycket. Det krossar, då är det du som brinner upp. Du tror att det bränner andra, men det är fel... så fel.