carolineawesome

Våren är på väg, äntligen! Men vissa dagar är fortfarande grå. Känner mig levande när solen kommer fram. Jag började fundera på en relativt viktig sak. Vädret är min spegel. Jag vill trivas med livet och känna mig tillfreds oftare än vad jag gör. Vilket man kan säga att jag gör fem månader utav tolv. Det är klart att jag kan må bra ibland när någonting som gör mig glad kommer upp. Men när jag känner efter så är det alltid någonting som fattas när det är grått och kallt ute. Ska det vara så, är det okej att leva med det?
Jag vill inte vara kvar på ett ställe där mer än hälften av året ser ut som det gör, då min kropp är här men inte jag. Men oavsett hur jag vrider och vänder på hur mitt liv skulle kunna se ut så är det ändå något som kommer att fattas. Om jag flyttar, till ett finare ställe, där jag slipper höst och vinter som får mig att bli så grå, så kommer det jag har här vara så långt borta, min familj, mina vänner, allt. Vänner kan man alltid få fler av, men någon ny familj kommer jag inte att hitta. Och jag kommer aldrig kunna få med dom någonstans dit jag vill. Jag klarar knappt av nu att ha min familj långt borta.
Men kanske är det värt det, om det får mig att känna mig tillfreds med livet. Förr eller senare måste jag ta tag i detta, det skrämmer mig. Men ändå längtar jag dit, jag vill flyga dit och känna att jag lever.