Studentklänning och skor beställda :D
Studentklänningen beställd nu, från Nelly. Får hoppas på att den sitter bra nu också :)
Beställde också dom här underbara skorna :D
Är lite orolig bara att de ska se klumpiga ut, så hoppas jag också att de passar..
Gillar egentligen inte att beställa skor och kläder från internet, då man inte kan prova.
Men se och andra sidan så är det oftast på internet man hittar det man vill ha. Typiskt..
Älskar känslan av att köpa nya kläder och skor! Synd att man inte kan göra det oftare.
Var är alla?
Jag har alltid undrat varför människor är så förbaskat märkliga.. Blir konstigt undvikande när det är något som hänt som de inte tycker om, fast det egentligen inte är något konstigt med händelsen alls. Undrar om det är likadant överallt, eller om det bara är på de ställen som jag råkar hamna på, just för att störa mig.
Som att en flytt ska kunna förstöra allting, vänskap som varit stark. Helt plötsligt känner man inte varandra längre, vad är problemet med det? Sviker man alla då eller vad är det? Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker. Har försökt att tänka mig in i situationer själv som de hamnat i, men kan fortfarande inte förstå. Helt plötslig slutar de som skulle vara "bästa vänner" att överhuvudtaget säga hej. Till slut känner man inte varandra längre, det gör mig så knäckt och framför allt förvirrad.
Att gå från att ha vänner på alla håll till att knappt ha någon att kunna prata med är inte enkelt, och det borde inte få vara så. Men vad ska man göra, life's a bitch and then you die.
Jag undrar när jag ska ta tag i allting och faktiskt börja leva det liv jag faktiskt har. Jag är för trött, trött på allting och alla. Människor som inte kan tänka och folk som är allmänt för svåra att förstå sig på, är ingen idé för mig att ens titta åt. Men det verkar ibland som att jag själv är den enda människan jag skulle kunna prata med, jag antar att det är därför folk skriver istället. För det verkar ju inte finnas många vettiga människor som förstår sig på ens tankar, folk tar avstånd när man pratar om sådant som ingen annan vågar prata om och som faktiskt är viktigt.
Var finns dom människorna som jag inte hittar? Eller finns dom inte? Dom fanns en gång..
Glad I'm not like a human being...
Som att en flytt ska kunna förstöra allting, vänskap som varit stark. Helt plötsligt känner man inte varandra längre, vad är problemet med det? Sviker man alla då eller vad är det? Jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker. Har försökt att tänka mig in i situationer själv som de hamnat i, men kan fortfarande inte förstå. Helt plötslig slutar de som skulle vara "bästa vänner" att överhuvudtaget säga hej. Till slut känner man inte varandra längre, det gör mig så knäckt och framför allt förvirrad.
Att gå från att ha vänner på alla håll till att knappt ha någon att kunna prata med är inte enkelt, och det borde inte få vara så. Men vad ska man göra, life's a bitch and then you die.
Jag undrar när jag ska ta tag i allting och faktiskt börja leva det liv jag faktiskt har. Jag är för trött, trött på allting och alla. Människor som inte kan tänka och folk som är allmänt för svåra att förstå sig på, är ingen idé för mig att ens titta åt. Men det verkar ibland som att jag själv är den enda människan jag skulle kunna prata med, jag antar att det är därför folk skriver istället. För det verkar ju inte finnas många vettiga människor som förstår sig på ens tankar, folk tar avstånd när man pratar om sådant som ingen annan vågar prata om och som faktiskt är viktigt.
Var finns dom människorna som jag inte hittar? Eller finns dom inte? Dom fanns en gång..
Glad I'm not like a human being...
Är det okej?
Våren är på väg, äntligen! Men vissa dagar är fortfarande grå. Känner mig levande när solen kommer fram. Jag började fundera på en relativt viktig sak. Vädret är min spegel. Jag vill trivas med livet och känna mig tillfreds oftare än vad jag gör. Vilket man kan säga att jag gör fem månader utav tolv. Det är klart att jag kan må bra ibland när någonting som gör mig glad kommer upp. Men när jag känner efter så är det alltid någonting som fattas när det är grått och kallt ute. Ska det vara så, är det okej att leva med det?
Jag vill inte vara kvar på ett ställe där mer än hälften av året ser ut som det gör, då min kropp är här men inte jag. Men oavsett hur jag vrider och vänder på hur mitt liv skulle kunna se ut så är det ändå något som kommer att fattas. Om jag flyttar, till ett finare ställe, där jag slipper höst och vinter som får mig att bli så grå, så kommer det jag har här vara så långt borta, min familj, mina vänner, allt. Vänner kan man alltid få fler av, men någon ny familj kommer jag inte att hitta. Och jag kommer aldrig kunna få med dom någonstans dit jag vill. Jag klarar knappt av nu att ha min familj långt borta.
Men kanske är det värt det, om det får mig att känna mig tillfreds med livet. Förr eller senare måste jag ta tag i detta, det skrämmer mig. Men ändå längtar jag dit, jag vill flyga dit och känna att jag lever.
Jag vill inte vara kvar på ett ställe där mer än hälften av året ser ut som det gör, då min kropp är här men inte jag. Men oavsett hur jag vrider och vänder på hur mitt liv skulle kunna se ut så är det ändå något som kommer att fattas. Om jag flyttar, till ett finare ställe, där jag slipper höst och vinter som får mig att bli så grå, så kommer det jag har här vara så långt borta, min familj, mina vänner, allt. Vänner kan man alltid få fler av, men någon ny familj kommer jag inte att hitta. Och jag kommer aldrig kunna få med dom någonstans dit jag vill. Jag klarar knappt av nu att ha min familj långt borta.
Men kanske är det värt det, om det får mig att känna mig tillfreds med livet. Förr eller senare måste jag ta tag i detta, det skrämmer mig. Men ändå längtar jag dit, jag vill flyga dit och känna att jag lever.
