carolineawesome

Tänkte egentligen skriva om hur jävla förbannad jag blir på folk som tror att dom lever efter att "leva livet" fast dom inte gör det. Sådana som gömmer sig för verkligheten och inte vågar ta en jävla risk för att dom tror att det ska gå åt helvete. Vad fan är det för sjuk idé? Det är ju antingen eller, om konsekvenserna blir kassa så får man ju ta det då. Istället för att behöva gå och undra över vad som egentligen hade hänt om man tog chansen. Antingen så tar man risker och kanske mår kasst som fan ett litet tag efteråt, om det nu inte går som man trott, eller så skiter man i allting och lever sitt vanliga skitliv som man tror är så bra och går och mår halvkasst hela tiden eftersom att man inte kommer någonstans.
Men så kom jag på något mer förvirrande att skriva om, så nu väljer jag det istället -

Har tyckt en längre tid nu att 'lite är bättre än inget alls', även om det innebär lidande av något slag. Jag hade mått bra av det lilla jag skulle få, även om det innebar att jag kom i andra, tredje eller till och med fjärde hand. Eftersom att det lilla jag skulle få gjorde mig lyckligare än någonsin, och det hade det ju varit värt. Ni vet, lycklig som tusan vissa gånger och kanske till och med deprimerad de andra tillfällena. Hellre det än att bara vara 'neutral', eller vad man ska kalla det.
Men för ungefär två dagar sedan slog det mig, tänkte just då skriva: "Förstår inte hur du kan acceptera att jag är så elak och behandlar dig som om du inte betydde någonting." Precis när jag tänkte det för mig själv så insåg jag.. vilken förbannat stor idiot man är! Först låter man sig bli behandlad illa - som säkert de flesta skulle tycka i detta fallet, men som inte jag tycker. I alla fall, sedan så gör man likadant själv, mot någon annan. Helt plötsligt förstod jag vad jag själv hade fått höra, förstod då inte längre hur jag accepterade det. Men fortfarande hade jag accepterat det om jag hade fått chansen till det. Så nu förstår jag varken det ena eller det andra och det gör mig galet irriterad! Här sitter man och klagar på hur dumma i huvudet alla är på sitt eget vis, så är man bland en av de största idioterna. Då slutar man klaga lite faktiskt, men bara lite..

Nu råkade jag helt plötsligt skriva och det jag inte skulle skriva om det jag inte tänkte skriva om. Borde kanske göra det lättare och göra en lista istället - "Saker som gör mig förbannad:". Innan jag böjade skriva detta så hade listan sett ut såhär:
1. Människor, för att dom är totalt körda i huvudet!

Nu ser den ut såhär istället:
1. Jag själv.
2. Människor, för att dom är precis som mig.







I could write a novel about how stupid you are,
just to piss you off.
But I wont have to,
because you're probobly already
pissed off by reading this.
Damn, I'm good..
.....or wait, I'm a freakin' legend!